Jag och min fru har varit tillsammans i 28 år och ändå händer det att vi missförstår varandra. Det borde vara omöjligt men ändå händer det. ”Jag trodde du menade så….”
Anledningen är enkel. Vi är två olika individer med två egna hjärnor som inte tänker likadant, fast vi vill. Å samtidigt vill vi förstå varandra, få samsyn och göra det tillsammans för bästa resultat. Det kräver att vi båda vill förstå varandras olikheter! Enkelt? Nej, men det är något vi vill och jobbar på varje dag för vi trivs så bra med varandra och varandras olikheter.

Fler av mig? Nej tack!
Men om alla är som jag då? Nej, tack! Vi är alla olika för tänk om alla vore som jag. Då skulle min hink med brister vara en massa gånger större, min uppenbara förmåga att missförstå vissa typer av människor fler gånger större, alla möjliga svar och vägar fram till samma mål skulle det bara finnas en av. Kanske är just mitt sätt det mest krångliga, tidsödande och inte alls speciellt smart. Men jag har bara det sättet, mitt sätt! När jag bara ser mitt sätt så blir min utveckling dessutom väldigt knapphändig. Å den fällan faller vi ofta i. Fällan att vi vill gärna att andra ska göra på ”mitt sätt” fast de har ett annat som leder till samma mål och kanske mycket bättre och smartare.

Å ändå söker vi oss oftast till andra som är lika oss själva. Det är ju rentav dumt!
För utvecklas vill vi alla . Vi gör det bäst när vi är med andra som är olika oss själva. Olikheten berikar oss för om vi verkligen vill utvecklas så sker det bäst med andra som är olik oss. De har styrkor som vi saknar, perspektiv som vi inte har och ser saker på ett annat sätt. Dom som berikar mig med sina erfarenheter, kunskaper och synsätt. Saker jag kan ta till mig och som jag kanske vill och behöver stärka upp.

Se de andra som din respektive
Den som förstår oss bäst brukar vi kalla vår respektive. Hur kommer det sig, dvs vad betyder det egentligen? Min respektive är den som jag tycker förstår mig bäst. Den som jag uppfattar har förmågan att ta mitt perspektiv oavsett situation, fast den är både lik mig men också väldigt olik mig. Många delar av olikheten gillar jag extra mycket för det ger mig perspektiv och berikar mig, kanske ibland det som jag själv vill vara mera av. Min respektive stärker mig som person och människa i min utveckling.

Vad skulle hända om vi alla till vardags tänker oss att den vi möter är som om den vore ”min respektive”? Jo, vi skulle lägga ner mycket energi på att förstå den andre, var den är, vad som är viktigt för den, hur den vill bli bemött just nu efter en jobbig dag etc etc.

När vi gör det så ser den andre sig sedd och bekräftad. Hen tycker jag förstår hen bra. Å hen säger att den känner att den utvecklas i sällskap med mig.

Det blir mer värdefullt
Visst vore det coolt när vi har mindsetet att ”alla andra är min respektive”.
En massa värdefull utveckling skulle ske, både hos hen och hos dig. Värdefulla värden som skapar en växande verksamhet mellan er, i den verksamhet ni är och kan också mätas till slut i pengar.

Eftersom jag inte vill ha fler av mig själv för då växer jag inte så är det klokare att se de andre som mina respektive. Då växer dom, jag växer och vi tillsammans. Ett bra sätt att utveckla individen som bidrar till att bygga laget och skapar de värden verksamheten vill ha. Å varför det?

Jo, #PeopleMakePeopleGrow!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s