Igår fick jag en fråga jag inte hade ett bra svar på

Igår fick jag en fråga jag inte hade ett bra svar på

Nå, det var verkligen inte den första, men heller inte den sista:) Jag höll ett fördrag kring effektivt styrelse- och ledningsgruppsarbete, en utmaning i sig. Ämnet attraherar natuligtvis människor som är intresserade av ämnet, och därigenom såna som kan mycket och vill veta mer. Detta är tjusningen med mitt jobb, att hela tiden utmanas. Lite pirrigt är det, för det innebär också att kliva utanför min komfortzon där jag blir ifrågasatt. Men uppsidan är att jag därigenom utvecklar min kompetens och mig själv.

Frågan gällde hur lojal jag ska vara med min grupp, om en reservation mot ett beslut ska göras känt utanför gruppen. En annan deltagare bidrog med sin tanke, att i en styrelse kan det vara ok, men inte i en ledningsgrupp, då alla i ledningsgruppen också har en operativ roll där vi måste visa lojalitet med de beslut vi ska leva efter. Det blir svårt om min organisation vet att jag reserverade mig…

Tack ni som kom, hoppas ni fick med er några tankar, jag fick det definitivt!

Annonser

Finns det tid för ”förutsättningslösa” möten?

Finns det tid för ”förutsättningslösa” möten?

För några veckor sedan var jag och en kollega inbjudna till ett sk. ”förutsättningslöst möte” hos en möjlig kund till oss. Mötet var bokat flera månader i förväg och på vägen dit pratade vi om vad målet med mötet skulle vara för oss….och insåg då att vi inte delat vår bild av varken syfte el inriktning på mötet med kunden – vilket så ofta händer… vi tror att vi vet och vi har båda skaffat oss en bild av vad det skulle kunna vara, men inte stämt av det med kunden.

En fråga som kommer upp på vägen är; ska vi prata i 30 min el. ska vi be dem prata? Vilket ger det mest värdefulla mötet? För visst är det ju större sannolikhet att om jag lyssnar istället för att prata, så lär jag mig något nytt, får med mig mer kunskap och information om deras behov hem. Så kallat aktivt lyssnande. Det JAG ska säga vet jag ju redan….men vad DE säger vet jag ju inte! Men samtidigt vill ju de veta vilka vi är, vad vi kan, hur vi pratar osv……klurigt när det är så kort tidJ

Vi kom i alla fall fram till att målet var att lyssna mycket på dem… Det gjorde vi och matchade ihop det vi kan stötta med utifrån det vi hörde….. vi visade inte en enda bild av de 40 powerpoints bilder som förberetts, vi ritade, lyssnade och pratade bara.

Det som jag reflekterade över efter var just det att det blir allt viktigare för mig att kommunicera syfte och mål med alla mina möten, och att stämma av detta innan. Så att båda /alla kommer förberedda och med samsyn om vad det ska leda till. Och sen självklart kunna anpassa sig till den andra människan, situationen och stämningen som finns i rummet när man kommer dit.

För är det inte tankens makt som styr mycket av våra beteenden och hur det blir? Min kollega brukar säga ” Vi lurar oss själva varje dag genom det sätt vi pratar till oss”

SÅ; Om vi säger till oss själva att det är ”förutsättningslöst” så kanske det är just det det blir? Vad kan hända om vi säger till oss själva….det här mötet är starten på en spännande relation/utveckling/affär?